mymadeupnovels

Hon öppnade dörren och såg förvånat på mig.
Jag tittade upp på henne med tårar i ögonen.
''Savannah vad har hänt?!?''

''får jag komma in..''
''självklart jag kan ta din väska'' hon tog väskan och höll upp dörren för mig och sedan satte vi oss ner i hennes stora skinsoffa.
''berätta nu vad som har hänt'' hon tittade på mig.
''okej det här kan ta ett tag'' sa jag och tittade upp på henne.
''jag har all tid i världen''
Då gjorde jag det jag berättade allt som hänt allt om hur min pappa slog mig och behandlade mig som slav jag visade även alla blåmärken jag hade och hon satt där helt chockad.
Jag satt och granskade henne och väntade på svar.
''Du får bo här det kräket ska aldrig röra dig igen!'' sa hon och kramade mig.
jag lät tårarna bara rinna ner för kinderna medan jag kramade om min allra  bästa vän.
Visst Briana var också min bästa vän men Vanessa var min Allra bästa vän jag litade mer på henne jag vet inte varför men jag litade inte helt på Briana.
''berätta inte till någon och speciellt inte till Briana''
Vanessa förtod varför så hon nickade bara.
''vet du vad vi gör? på lördag då går bara du och jag på spa, vad säger du om det ?'' hon log mot mig, ååh vad hade jag gjort för att förtjäna en sån bra vän hon visste alltid hur man kunde göra mig glad.
''låter perfekt''
''är du hungrig jag tänkte precis laga lite mat''
'' ja lite''
vi gick in i köket och började laga mat tillsammans pankakor stod på menyn.
Efter matlagningen var klar hade vi på något sätt lyckas fått väldigt mycket mjöl på oss själva.
Så skrattande gick vi och satt oss vid matbordet och började äta.
'' skål för att vi här och nu är officiellt att vi ska bo tillsammans vi kommer vara det bästa rumskamraterna någonsin!'' haha typiskt Vanessa men det var det jag älskade med henne hon var sig själv, en riktig vän vi skrattade och pratade och jag glömde bort min pappa för en minut sedan ringde min telefon, det var han jag stelnade till jag tittade upp på Vanessa hon tog min telefon och stängde av den.
''vi fixar dig ett nytt nummer i morgon okej?'' hon log mot mig och väntade på min reaktion.
jag log lite.
''tack du är bäst''
'' Juste är det okej om gästrummet blir ditt? vi kan åka och köpa färg och nya möbler så vi kan göra det mer ditt'' asså jag har värkligen världens bästa vän jag fällde en tår.
''sa jag något fel'' sa hon snabbt och tittade oroligt på mig.
''nej de är bara det att du är sån underbar vän Vanessa förstår du det?!''
Vi kramades och sedan satt vi oss i soffan och tittade på tv och sedan satt vi och prata till klockan var 12.

Jag vaknade nästa dag och såg att både jag och Vanessa hade somnat i soffan jag reste mig sagta och gick in på toan och tittade mig i spegeln. Några av mina blåmärken har börjat försvinna och inga fler kommer de bli heller snart kanske jag skulle kuna gå i linne eller t-shirt och inte behöva vara den som ''alltid fryser'' eller ah låtsas att vara de iaf. Jag tättade ansiktet och sedan gick jag tillbaka ut då jag såg att Vanessa stod och plocka fram frukost och sedan satte hon sig ner.
''godmorgon!'' sa hon och log mot mig.
'' godmorgon vi somnade visst i soffan igår'' sa jag och log och satte mig sedan ner och började äta frukost.
vi båda skrattade.
Efter frukosten gick jag och bytte om jag satte på mig ett par ljusa jeans och en rosa långärmad tröja.
sedan gick jag in i badrurumet och tog upp mitt smink och började sminka mig med Puder,kajal och mascara.
Sedan gick jag ut och mötte Vanessa alltid lika fint klädd hon hade ett par ljusa shorts och ett mörkblott linne.
''du vad sägs om att gå och shoppa efter skolan både till rummet och kläder och så'' sa hon och log mot mig.
''visst''
''kom nu åker vi''
Vanessa hade fått sitt körkort så hon hade fått en ny bil av hennes föräldrar så vi slapp gå.
vi hoppade i bilen och åkte till skolan.
vafan ståre en limo på skolgården för?
vänta det är väll snobben som inte kan åka vanlig bil utan måste åka limo, patetiskt.
Vi gick in i skolan och skildes åt eftersom vi inte hade samma lektion.
Jag gick bort till musiksalen sen när vi börja gick jag in till ett musikrum och spelade piano och sjöng en egen skriven låt som heter Finding me.
När jag hörde någon bakom dörren. Vafan.
Jag gick och slet upp dörren och där stod han, Justin.
Jag tittade på honom förvånat.
'' eh jag råkade bara gå förbi men du var jätte bra''
''mh säkert'' mumlade jag och gick tillbaka och satte mig.
han stängde dörren och gick.
det var bra, vem fan trodde han att han va och bedömma min musik.
Han menade de säkert inte heller.
Efter Musiken hade jag eller skulle jag ha historia men jag palla det inte så jag skolkade jag gick up på taket det ända stället där jag kunde vara ifred och tänka.
Jag tog ut en ciggaret ur paketet och tog ett bloss jag satte mig på kanten med benen hängande över kanten.
Hur kunde mitt liv bli så fuckedup från första början ? min mamma dog av canser det var allt varför var jag tvungen att lida för det? det är inte rättvist.

---

den här vart lite längre :)
fortsättningen kommer i  morrn !♥