Ett Nytt Liv Novell 1
Dialog/intro : Mitt Namn är Savannah Lee jag är 16 år men fyller 17 i sommar. Jag bor i LA. Jag har blont hår och blåa ögon.
jag bor tillsammans med min pappa, min mamma dog för 2 år sedan och sedan dess har min pappa tagigt ut sin ilska på mig han slår mig minst varannan dag. jag HATAR honom jag önskar han var död en vacker dag ska jag rymma så han aldrig kan slå mig igen. Jag hatar honom..
Jag vaknade av att någon slet upp min dörr, jag satte mig sbabbt upp för jag visste vad som väntade mig.
Min pappa skulle slå mig.. Igen.
Han gick fram till min sängkant.
''såbra du är vaken'' sa han och log sitt äckliga hämska leende. jag tittade upp på honom.
''vafan väntar du på skynda dig du skulle bara våga komma försent till skolan igen du vet vad som hände förra gången!'' han smällde till mig, ett slag rakt i ansikted.Jag höll handen där han hade slagigt mig.
''gå upp då ditt jävla äckel !'' han tog tag i mina handleder så hårt så jag började gråta och slet mig upp ur sängen.
fan vad jag hatar mitt liv. jag vill bara bort här ifrån jag orkar inte mer.
han slängde ner mig på golvet och gick sedan ut från rummet.
Jag gick in till mitt badrum och studerade mig själv i spegeln jag hade blåmärken över hela mina armar och det hade börjat skapas nya runt mina handleder.
Fyfan så jag ser ut, han förstör hela mig.
Jag tog fram det lilla sminket jag hade och satte på mig lite puder och mascara och sedan gick jag för att ta på mig kläder. Jag tog mina slitna jeans och en långärmad tröja så jag skulle skymma mina blåmärken.
Inte äns mina vänner visste om att han slog mig ingen visste det.
Jag tog min väska och gick ner satt på mig mina lilaconvers,jag hade hittat vart mamma hade sparat pengar till mig så jag kunde köpa lite nya grejer ibland men jag fick spara men jag hade behövt ett par nya skor.
Jag skyndade mig ut så att min pappa inte skulle hinna slå mig något mer..
Jag tog min skateboard och åkte iväg. Jag var inte en pojkflicka som jag antar att ni tror men jag är inte heller jätte tjejig jag är någonting mitt i mellan. Jag kom fram till skolan och gick till mitt skåp och hämtade mina böcker och sedan gick jag till Engelskan jag satte mig ner själv minna vänner hade inte samma lektion som mig.
Sen kom våran lärare in med en brunhårig kille som jag kände igen.
Han hade brunt hår,bruna ögon jag granskade honom från topp till tå varför var han så bekant?
Den vart lite kort men skriver längre i morrn♥
jag bor tillsammans med min pappa, min mamma dog för 2 år sedan och sedan dess har min pappa tagigt ut sin ilska på mig han slår mig minst varannan dag. jag HATAR honom jag önskar han var död en vacker dag ska jag rymma så han aldrig kan slå mig igen. Jag hatar honom..
Jag vaknade av att någon slet upp min dörr, jag satte mig sbabbt upp för jag visste vad som väntade mig.
Min pappa skulle slå mig.. Igen.
Han gick fram till min sängkant.
''såbra du är vaken'' sa han och log sitt äckliga hämska leende. jag tittade upp på honom.
''vafan väntar du på skynda dig du skulle bara våga komma försent till skolan igen du vet vad som hände förra gången!'' han smällde till mig, ett slag rakt i ansikted.Jag höll handen där han hade slagigt mig.
''gå upp då ditt jävla äckel !'' han tog tag i mina handleder så hårt så jag började gråta och slet mig upp ur sängen.
fan vad jag hatar mitt liv. jag vill bara bort här ifrån jag orkar inte mer.
han slängde ner mig på golvet och gick sedan ut från rummet.
Jag gick in till mitt badrum och studerade mig själv i spegeln jag hade blåmärken över hela mina armar och det hade börjat skapas nya runt mina handleder.
Fyfan så jag ser ut, han förstör hela mig.
Jag tog fram det lilla sminket jag hade och satte på mig lite puder och mascara och sedan gick jag för att ta på mig kläder. Jag tog mina slitna jeans och en långärmad tröja så jag skulle skymma mina blåmärken.
Inte äns mina vänner visste om att han slog mig ingen visste det.
Jag tog min väska och gick ner satt på mig mina lilaconvers,jag hade hittat vart mamma hade sparat pengar till mig så jag kunde köpa lite nya grejer ibland men jag fick spara men jag hade behövt ett par nya skor.
Jag skyndade mig ut så att min pappa inte skulle hinna slå mig något mer..
Jag tog min skateboard och åkte iväg. Jag var inte en pojkflicka som jag antar att ni tror men jag är inte heller jätte tjejig jag är någonting mitt i mellan. Jag kom fram till skolan och gick till mitt skåp och hämtade mina böcker och sedan gick jag till Engelskan jag satte mig ner själv minna vänner hade inte samma lektion som mig.
Sen kom våran lärare in med en brunhårig kille som jag kände igen.
Han hade brunt hår,bruna ögon jag granskade honom från topp till tå varför var han så bekant?
Den vart lite kort men skriver längre i morrn♥
Kommentarer
Trackback
