mymadeupnovels

 

jag vaknade av att alarmet ringde.

jag suckade och stängde av den.

idag skulle jag behöva träffa Brody vad skulle jag säga?

jag gick upp och tog på mig en vit tröja som ärmarna slutade neranför armbågen.

och ett par mörka jeans det var dåligt väder ute idag.

sedan sminkade jag mig och fixade håret lite lätt.

sedan gick jag ner och ställde fram frukost till både mig och Audrina som borde komma ner vilken minut som hellst.

jag satt mig ner och började ta på smör på det rostade brödet när Audrina kom ner.

'' godmorgon'' sa jag glatt.

'' godmorogn'' svarade hon lika glatt.

jag vet inte farför men på något sätt så känns det som om jag och Audrina har kommit varandra nära även om vi bara kännt varandra i 3 dagar, wow bara 3 dagar?

'' jag lånade lite eyeliner av dig om det var okej för min var slut'' sa hon och log.

'' jadå det är lungt'' sa jag och log.

efter vi ätit frukost gick vi ut och hoppade in i min cab.

den hade jag fått på min 16 års dag när jag äntligen fått körkort.

vi åkte mot skolan.

jag parkerade blien och sedan gick vi till våra skåp och sedan till matten vilket inte var mitt favorit ämne direkt.

jag hade svårt att koncentrera mig eftersom jag kände att Brody bara hade blicken på mig istället för på läraren.

det var det här pappa varnade oss om bli inte kär i honom det blir bara jobbigt att ljuga då.

efter lektionen var slut skyndade jag mig ut och sprang in på tjejernas toa och stängde in mig i en av toaletterna.

sedan hörde jag hur någon knackade.

'' Lauren'' det var Audrina.

jag öppnade dörren och hon satt sig ner bredvid mig.

'' jag klarar inte det här jag har fallit för honom.'' sa jag och kände hur tårarna bara rann ner för mina kinder.

'' kan du inte försöka vara med honom men bara inte berätta grejen med att du är en agent och det?'' sa hon tröstande.

'' nej,jag kan inte ljuga för dom jag älskar.'' sa jag och suckade.

'' jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig Lauren'' sa hon och kramade om mig.

vi satt där ett tag vi brydde oss inte om att vi hade börjat.

efter ett tag gick vi ut och jag fixade till mitt smink.

''ska vi gå till lektionen?'' frågade jag henne.

''eh vi har redan missat en kvart så varför äns gå dit'' sa Audrina och flina.

'' tack'' sa jag och log.

''för vadå?'' frågade Audrina mig medans vi gick ut från tjejernas toa.

'' för att du finns där för mig'' sa jag och log.

vi gick längs en tom korridor när vi såg Brody komma imot oss jag tvärstannade.

'' snälla Lauren låt mig bara prata med dig'' bad han.

'' borde inte du vara på lektion'' sa jag och tittade ner i backen.

'' jo men det borde du också snälla'' sa han och nu stod han bredvid mig.

jag vände mig så att jag stod mitt imot honom.

jag hörde hur något lät och jag kollade åt sidan och jag såg hur någon stod med en pistol imot oss och tryckte precis till och skottet avlossade mot Brody.

jag slängde mig imot honom och lyckade få bort honom men kulan träffade mig rakt i magen.

jag kolapsade ner på backen precis bredvid Brody som låg shockad på golvet.

jag kollade mot mannen som hadde stått där men han var borta Audrina sprang skräckslaget fram till mig jag kollade ner mot min mage och såg hur min vita blus inte var vit längre utan började färgas röd utav mitt egna blod.

Brody tog mig snabbt i sinna armar och skrek till Audrina att hon skulle Ringa 911.

'' snälla lämna mig inte'' viskade han med tårar i ögonen och man kunde höra hur hans röst darrade till.

sedan slocknade allt.

 

 

Ambulansen kom väldigt snabbt och la upp henne på en bår.

lektionerna hade precis slutat och korridoren hade nu fyllts av shockade elever och lärare.

Louise sprang gråtandes fram till oss.

men en från ambulansen höll henne tillbaka.

det kändes som om jag gråtit floder och jag föll ner till backen skakandes och gråtandes.

justin sprang fram till mig och kramade om mig.

'' hon kommer att bli bra''viskade han men jag visste att han inte visste det.

Brody övertygade ambulansföraren om att han jag och justin skulle få åka med.

så vi alla hoppade in i ambulansen och jag gav dom nummret till hennes far.

när vi väl kom fram till sjukhuset var henens far där med.

han sprang fram till Båren och han grät.

han kramade tag i sin dotters hand men en läkare föste iväg honom han ställde sig vid dörren men fick den igensmälld mitt framför ögonen.

'' vad hände'' frågade han med tårar i ögonen mot mig.

'' hon gjorde sitt jobb'' sa jag och tårarna bara sprutade.

'' vadå sitt jobb?'' frågade Brody förvånat.

'' Hon och jag var anlitade att skydda dig vi är agenter din idiot hon gjorde sitt jobb att rädda dig!'' sa jag och föll till backen igen men justin tog upp mig och satt mig i en av sofferna.

Brody var helt stumm.

'' sir jag är så ledsen'' sa Brody till Laurens far.

'' Inget är ditt fel det är min dotter som är för duktig på sitt jobb hon valde att ta en risk och jag är stolt över henne det tar mycket mod för att rädda någon från en kula'' sa han och tvingade fram ett leende.

'' men varför sa igen nått'' sa Brody.

'' din far sa att det var bäst om du inte visste.'' sa jag och suckade.

'' och jag som trodde hon gillade mig och det var derför hon hängde efter mig hela tiden'' sa Brody och suckade.

'' Hon gjorde ju det Brody förstår du inte när hon kysste dig så visste hon att hon hade fått kännslor för dig derför sprang hon ju gråtandes där ifrån för hon visste att hon inte skulle kunna ljuga för dig nu när hon fallit för dig'' sa jag och grät.

det vart en tung tystnad en outhärlig tystnad.

vi alla satt här och väntade på och få veta om Lauren var levande eller död.

efter några timmar som verkade som evigheter kom en man ut ifrån rummet och dom rullade ut Lauren till ett annat rum vänta nu betyder detta att hon lever eller är död?

'' är ni här för fröken Lauren Conrad?'' frågade doktorn.

'' ja'' sa vi alla och reste oss upp.

'' hon kommer och klara sig kulan missade de viktigaste organen den träffade bara en liten bit av levern men vi lyckades att rädda den ni kan gå in och hälsa på även fast hon ligger i koma.'' sa doktorn.

'' tack doktorn'' sa Laurens far.

vi alla nästan sprang in i rummet där vi såg lauren ligga där med en slag i näsan som fick henne och andas.

jag såg blicken i Brodys min och jag förstod att han skyllde på sig själv.

''det var inte ditt fel'' viskade jag.

men han nickade bara och satt sig på ena sidan och tog tag i hennes ovanligt bleka hand.

han kysste den och man hörde sedan hur han grät.

grät Brody Jenner?

Laurens pappa gick för att prata med läkaren så jag satt mig ner på andra sidan om henne.

'' Lauren snälla du måste vakna du får inte lämna oss'' sa jag och tårarna strömmade ner för mitt ansikte.

efter vad som hänt idag hade alla fått ledigt resten av veckan.

jag och Brody och Laurens föräldrar stannade i flera timmar.

'' besöktiden är slut nu'' sa en sköterska som kom in men man såg hur ont det gjorde för oss alla att lämna henne.

''vi ringer om det händer något'' sa dom och log mot hennes föräldrar.

vi alla åkte hem och vi skulle äta.

men jag satt bara där utan att ens titta på maten jag tittade bara tomt framför mig.

på något sätt så såg Laurens föräldrar 10 år äldre ut slitna och trötta.

''jag går och lägger mig'' sa jag trött och sedan fixade jag i årdning mig.

jag kollade på klockan.

bara halv 10? det kändes som om det gått ett dygn.

jag la mig ner i sängen och låg uppe länge ända till halv 12 och bara tänkte på allt som hänt händelsen spelades upp i mitt huvud om och om igen.

sedan somnade jag tillslut.