Ett Nytt Liv Novell 29
Det tog inte långtid innan vi fick ett rum och så började förlossnignen och efter många timmar av smärta var det äntligen över söndagen den 4 Mars klockan 01:02 föddes våra döttrar Lauren och Lucy.
Vi hörde hur det andra rusade in i rummet och sprang fram till sängen och stod runt mig.
ååh mina döttrar. De är det vackraste på jorden.
Vi stannade över natten och åkte sedan hem på morgonen.
Jag gick fram till soffan och satt mig och justin gjorde detsamma.
Jag hade Lauren i min famn hon hade ett födelsemärke vid ena ögat det var det ända som skillde henne och Lucy åt.
Annars var dom identiska.
Vi satte på tven och de var bilder på oss och våra döttrar på varje kanal jaha då vet alla de.
Jag stängde av tven.
Och sedan gick vi och la våra döttrar i spjälsängarna.
och sedan gick Justin och laga mat och jag gick in i duschen sedan satte jag på mig ett par shorts och ett linne.
sedan ringde min mobil.
'' hallå?'' sa jag frågande eftersom jag inte kände igen nummret.
'' snälla lägg inte på låt mig prata färdigt.'' jag frös till. Det var han. Det var min pappa vad fan ville han.
'' du får 5 minuter'' sa jag iskallt.
'' först vill jag börja med att gratulera för de underbart vackra tvillingar ni fått. kan inte fatta att jag är morfar din mor hade varit så stolt. sen vill jag säga förlåt, Förlåt för allt jag gjort förlåt för allt du behövt gå igenom förlåt för allt jag gjorde mot dig förlåt för varje gång jag slog dig förlåt för allt jag var en idiot'' sa han och jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och hur ilskan rann innom mig.
'' tror du att du ska kunna säga förlåt och allt ska bli bra? huh? du fick mig att genomgå ett rent helvette, du försökte förihelvette mörda mig.'' sa jag argt men lågt så inte justin skulle höra mig.
'' jag vet och jag ångrar allt jag -''
'' Jag vill aldrig mer höra ifrån dig okej! jag vill inte veta vad du tycker och det är bra att du är ledsen för det borde du vara'' sa jag och slängde på luren och satt mig ner på golvet och grät.
sen kom justin in i rummet.
'' Savannah de är ma-'' justin tittade på mig med skräckfyllda ögon han sprang fram till mig och kramade mig.
'' Savannah vad har hänt?'' sa han oroligt.
'' Han, Han..'' stammade jag fram.
'' Han vadå? vem snackar du om?''
'' min pappa ringde'' sa jag och tittade upp mot honom och jag såg ilskan i hans ögon.
'' vad fan ville det svinet'' sa han argt.
'' han försökte be om förlåtelse.'' sa jag och suckade.
'' vi fixar dig ett nytt nummer i morgon.'' sa han och kramade om mig.
Dagarna gick och jag började få brev från min far där han om och om igen bad om ursäkt för allt han gjort och att han önskar att han skulle få se flickorna och att han saknade mig. Jag brände brev efter brev.
Hur kunde den idioten seriöst tro att jag skulle förlåta honom.
åren gick och nu var tvillingarna 9 år gammla de satt vid Matbordet och ritade när det plötsligt plingade på dörren.
Jag gick och öpnnade och när jag såg vem det var fick jag en chock.
skriver längre i morrn !:D
Vi hörde hur det andra rusade in i rummet och sprang fram till sängen och stod runt mig.
ååh mina döttrar. De är det vackraste på jorden.
Vi stannade över natten och åkte sedan hem på morgonen.
Jag gick fram till soffan och satt mig och justin gjorde detsamma.
Jag hade Lauren i min famn hon hade ett födelsemärke vid ena ögat det var det ända som skillde henne och Lucy åt.
Annars var dom identiska.
Vi satte på tven och de var bilder på oss och våra döttrar på varje kanal jaha då vet alla de.
Jag stängde av tven.
Och sedan gick vi och la våra döttrar i spjälsängarna.
och sedan gick Justin och laga mat och jag gick in i duschen sedan satte jag på mig ett par shorts och ett linne.
sedan ringde min mobil.
'' hallå?'' sa jag frågande eftersom jag inte kände igen nummret.
'' snälla lägg inte på låt mig prata färdigt.'' jag frös till. Det var han. Det var min pappa vad fan ville han.
'' du får 5 minuter'' sa jag iskallt.
'' först vill jag börja med att gratulera för de underbart vackra tvillingar ni fått. kan inte fatta att jag är morfar din mor hade varit så stolt. sen vill jag säga förlåt, Förlåt för allt jag gjort förlåt för allt du behövt gå igenom förlåt för allt jag gjorde mot dig förlåt för varje gång jag slog dig förlåt för allt jag var en idiot'' sa han och jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och hur ilskan rann innom mig.
'' tror du att du ska kunna säga förlåt och allt ska bli bra? huh? du fick mig att genomgå ett rent helvette, du försökte förihelvette mörda mig.'' sa jag argt men lågt så inte justin skulle höra mig.
'' jag vet och jag ångrar allt jag -''
'' Jag vill aldrig mer höra ifrån dig okej! jag vill inte veta vad du tycker och det är bra att du är ledsen för det borde du vara'' sa jag och slängde på luren och satt mig ner på golvet och grät.
sen kom justin in i rummet.
'' Savannah de är ma-'' justin tittade på mig med skräckfyllda ögon han sprang fram till mig och kramade mig.
'' Savannah vad har hänt?'' sa han oroligt.
'' Han, Han..'' stammade jag fram.
'' Han vadå? vem snackar du om?''
'' min pappa ringde'' sa jag och tittade upp mot honom och jag såg ilskan i hans ögon.
'' vad fan ville det svinet'' sa han argt.
'' han försökte be om förlåtelse.'' sa jag och suckade.
'' vi fixar dig ett nytt nummer i morgon.'' sa han och kramade om mig.
Dagarna gick och jag började få brev från min far där han om och om igen bad om ursäkt för allt han gjort och att han önskar att han skulle få se flickorna och att han saknade mig. Jag brände brev efter brev.
Hur kunde den idioten seriöst tro att jag skulle förlåta honom.
åren gick och nu var tvillingarna 9 år gammla de satt vid Matbordet och ritade när det plötsligt plingade på dörren.
Jag gick och öpnnade och när jag såg vem det var fick jag en chock.
skriver längre i morrn !:D
Kommentarer
Trackback
