mymadeupnovels

 

Några veckor gick. Jag vaknade på Lördagsmorggonen av mitt alarm men  ville bara somna om igen. Idag var dagen,min mammas begravning. Jag suckade och gick upp ur sängen. Jag gick ner för att äta frukost alla andra sov fortfarande så jag gick ut och satt mig på verandan och åt. jag fick en flashback till när jag var kanske 10 den dagen då mamma sa att pappa lämnat oss jag va i mitt gammla hus och satt ute på verandan och åt glass när min mamma kom ut och satt sig bredvid mig och berättade allt om hur vi skulle flytta in i en lägenhet för hon skulle inte ha råd och att min pappa dragigt. jag kände hur tårar började rinna. Hur kunde världen vara så hemsk hur kunde den jävlen som lämnade mig få leva få ha mig i mitt liv medans min älskade mamma som alltid fanns där måste dö. Jag ställde ner skålen på bordet bredvid mig och gömde mitt ansikte i händerna och försökte sluta tårarna från att rinna.

''Caroline?''hörde jag stefans röst säga och jag kollade upp och försökte hålla in tårarna.

'' i'm fine''sa jag och snyftade.

'' no your not''sa han och satt sig bredvid mig och kramade om mig och jag lät tårarna strömma.

'' Caroline you don't ever have to pretend with me okay''sa han.

'' its her funeral today''sa jag och suckade.

''oh why didn't you tell me !''sa han och torkade bort tårarna från mina kinder.

'' i don't know i guess if i didn't talk about it i thought i would stop thinking about it''sa jag och ryckte på axlarna.

'' is there anything i can do just tell me okay''sa han och log lite.

'' there is''sa jag efter ett tag och pausade.

'' go to the funeral whit me''sa jag.

''oh caroline i don't know if your dad-''började han men jag avbröt honom.

''who cares what he says,please i really want you there you're my best friend so please do it for me''sa jag och kände en tår rinna.

''okay when are we leaving''sa han utan tvekan denna gång.

''in 1 hour''sa jag.

'' okay''sa han och kramade mig ännu en gång.

''well i have to start getting ready''sa jag och reste mig upp. vi kramades ännu en gång innan vi gick skillda vägar.

jag gick upp och tog en snabb dusch sedan bytte jag om till klänningen jag skulle ha på mig på begravningen vi skulle gå direkt från planet till begravningen så de va ingen idé att byta om.

Jag borstade igenom mitt hår och satte på lite smink sedan packade jag ner de sista i min väska jag skulle ha med mig sedan gick jag ner.

 

When we were all set and done we went outside where stefans was waiting in his car.

''what is he doing here?''sa min pappa barskt.

'' hes coming with me to the funeral''sa jag och gick mot bilen.

''have you lost you're mind?!''sa han arg.

''dad he is my best friend i need him there okay either you like it or not he's coming and if you cant deal whit that than maybe you shouldn't come its not like you cared when you left us so''sa jag argt mot honom.

han sa inget utan satt sig bara i deras bil och jag hoppade in i stefans bil och vi körde till flygplatsen.

''you look beutiful''sa stefan efter att jag kollat mig i spegeln minst 20 gånger.

''thank you i'm just i don't know nervouse''sa jag och suckade.

'' hey no need to okay i'll be right there''sa han och tog tag i min hand och jag kände mitt hjärta slå lite snabbare.

Efter vi flygit i en timme landade vi och hoppade in i en taxi raka vägen till begravningen.

När vi kom fram till begravningen såg jag ett stort fotto på min mamma och jag kände hur en tår föll ner för min kind och Stefan tog tag i min hand. Jag log tacksamt mot honom och vi gick upp mot folkmassan.

'' Oh Caroline honney''sa min moster och kramade om mig.

''and who do we have here''sa hon och kollade mot stefan.

'' hello i'm stefan salvatore her friend''sa han och log.

''friends huh*?''sa hon och kollade på oss båda och log innan vi alla gick mot själva cermonin.

serconin bestod av mycket gråt och efter jag slängt sanden ner över kistan begav sig alla mot eftercermonin men jag stod kvar. 

''Caroline are you comming?''frågade stefan mig.

''I just need a minute''sa jag och fick fram ett litet leende.

han gick en bit bort och gav mig utrymme jag satt mig ner på backen bredvid graven och kände hur jag brast i gråt på riktigt den här gången. '' Mum i miss you''viskade jag.

''I Wish you were still here to tell me what to do about my life about everything you always had the best advice''sa jag och skrattade lite när jag tänkte tillbaka på alla våra pratstunder.

'' mum i need you why did you have to go and why do my dad have to be an ass about everything.''sa jag och suckade.

'' mum i love you''sa jag och reste mig sedan upp och började gå mott huset där vi skulle ha eftercermonin och jag mötte stefan en bit bort från graven där han väntade på mig han la sin kavaj över mina axlar då de börjat blivit ganska kallt.

''thanks''sa jag och han torkade bort mina tårar och så gick vi in.

resten av själva begravningen var aldeless för lång med aldeless för många släktingar och folk jag inte kände igen som kom fram till mig och beklagade sin sorg tillslut bara satt jag där slutade lyssna slutade bry mig jag orkade bara inte.

'' hey you look like you need a break come on lets get some air''sa stefan och tog med mig ut.

 vi stod tysta en lång stund, ingen jobbig tystnad utan bara en skön tystnad jag behövde vila mina öron.

han tog in mig i en kram och jag drog in hans välbekanta lukt.

'' if you don't want to go back inside i think people will understand''sa han och jag nickade.

''i just want to get out of these heels and out of this dress''sa jag och suckade.

'' okay i'll go grab your bag wait here'' sa han och kom snabbt ut och vi tog en taxi till min och mammas gamla lägenhet.

''wow its so empty''sa jag och tog av mig skorna.

jag gick in i badrummet och när jag kom ut var stefan inte kvar i vardagsrummet så jag letade och hittade honom i mitt gamla rum , de var fortfarande saker kvar som jag skulle ta hem idag.

han vände sig om när jag kom. 

''sorry i didn't mean to intrude''sa han.

'' its okay do you mind helping me pack everything?''frågade jag honom.

'' no ofcourse not where should we start''frågade han.

 '' hm how about the rest of my clothes''sa jag och han öppnade min garderob.

''wow carolie forbes you sure do have alot of clothes''sa han och vi båda skrattade. 

det var skönt att skratta efter en sådan lång och jobbig dag.

''thank you''sa jag när vi packat klart.

'' no worries''sa han och log.

'' not just about the packing, thank you for comming with me''sa jag och log.

''there is no need to thank me''sa han och kramade mig och så pussade han min panna.

Är jag en hemsk människa för att jag är kär i min bästa vän fast jag har pojkvän och han bara ser mig som en vän.

efter vi packat allt så var de dags att bege sig till flyget.

När vi kom hem var de redan kväll. stefan hjälpte mig upp med mina grejer och sedan gick han.

jag satt mig på sängen och tog mitt fotto på mig och min mamma och grät mig till sömns.