Deadly Love Part 1 : Goodbye New York
Presentation : hej mitt namn är Caroline Forbes och jag bor i New York och har blånt hår och blåa ögon.
Jag är 17 år och mina intressen är Shopping och mode.
Min mamma dog för bara några dagar sedan 4 för att vara exakt så jag ska flytta till en liten stad i Virginia som heter Mystic Falls. Jag hade inte träffat min pappa på ungefär 3 år sedan han gifte om sig och skaffade en ny familj. Men jag hade ignet annat val jag kunde ju inte direkt bo här i new york själv.
Jag satt vid fönstret och kollade ut över natten.
Idag var dagen då jag skulle flyga till Virginia.
Jag hade typ inte sovit något innat jag tyckte inte om att sova när ingen annan var i huset.
Min moster skulle komma och hämta mig vid 9 tiden och klockan var nu bara 3 på natten.
Jag suckade och gick ner till köket och gjorde iordning en skål med flingor och så satt jag mig framför tvn men kollade inte på vad som var på utan satt och tänkte för mig själv. på hur mitt liv hade förändrats på så kort tid och hur de bara skulle bli allt mer anorlunda.
jag vaknade upp 4 timmar senare och klockan var nu 7 på morgonen. 4 timmars sömn är väll bättre än inget antar jag. Jag Gick till badrummet och tvättade bort gårdagens smink och sedan sminkade jag om mig innan jag stoppade ner min sminkväska i resväskan.
sedan borstade jag igenom mitt lockiga hår och tog sedan på kläderna jag lagt fram dagen innan.
det var ett svart linne, ett par mörka jeans och en vit jacka.
sedan tog jag på mig mina svarta pumps och så la jag ner de sista av mina grejer i resväskan innan jag drog igen dragskjedjan och bärde ner den till nedervångingen.
ca 10 minuter senare så var de dags att åka.
jag kollade mig runt i huset en sista gång innan jag gick ut och låste.
Jag hoppade in i min mosters bil och vi åke till flygplatsen.
'' you can always call if you need anything''sa min moster och kramade om mig.
''thanks Karen''sa jag och log.
'' call me when you've landed''sa hon och log.
'' i will''sa jag och så tog jag min resväska och så gick jag och checkade in.
sedan gick jag till gaten och gick rakavägen in på planet.
Efter 1 timmes flygresa var jag framme jag hämtade min väska.
sedan gick jag ut och väntade på min pappa.
'' Caroline''hörde jag någon säga och de var min pappa.
'' hi dad''sa jag och han kramade om mig.
'' wow you've grown so much''sa han glatt.
''well i'ts been 3 years dad''sa jag och hans leende försvan.
''well we should get going, let me take your suitcase''sa han och tog min resväska och så gick vi till bilen.
vi åkte i kanske 20 minuter i total tystnad.
när han stannade bilen så klev jag ur och såg en stor banner där det stod welcome Caroline.
jag tog ett djupt andetag och gick fram till familjen som stod på trappan de var en kvinna i 30 års åldern och en 5 årig flicka. wow hon var verkligen yngre än pappa min pappa var 40 okej de va inte så jätte stor skillnad men 10 år.
''hi i'm Kelly so nice to finaly meet you''sa kvinnan och kramade om mig.
''nice to meet you too''sa jag och fick fram ett fejkat leende.
'' oh and this is Amy,Amy say hi to your sister Caroline''sa hon och de orden fick mig att må illa.
'' hi''sa hon blygt.
'' hi''sa jag och log ett riktigt leende den här gången hon var söt.
vi gick in och Kelly visade mig runt i huset och visade mig sedan mitt rum.
''well i'll let you unpack we'll be downstairs''sa hon och gick.
jag satt mig på sägen och kollade runt i rummet.
de var anorlunda men jag antar att jag kan fixa så de är mer mig.
Jag gick till min väska och tog upp ett fotto på mig och min mamma.
''why did you have to leave me''viskade jag för mig själv och en tår föll ner för min kind.
jag hörde en knack på dörren och jag torkade bort min tår och ställde ner fottot på byrån.
''come in''sa jag.
'' hi i just wanted to tell you that you start school tomorrow''sa han.
'' it was the onlytime you could start i would have-''började han.
'' dad its fine, tomorrows fine''ljög jag.
'' okay do you need help to unpack?''frågade han mig.
''no i'm okay thanks''sa jag och forsatte packa upp resten av de som låg i min väska innan jag gick ner och satt mig på verandan.
jag kollade mot andra sidan och såg en kille stå vid huset på andra sidan vi fick ögonkontakt och han log.
jag log och kollade sedan bort.
sedan kollade jag dit igen och såg att han var påväg mot mig.
''so you're the lucky one?''sa han och log.
''what?''sa jag förvånat.
'' Welcome Caroline?''sa han och pekade upp mot banderollen.
'' oh right yeah i'm Caroline Forbes''sa jag och vi båda skrattade.
'' i'm stefan, Stefan Salvatore i live in the house across the street''sa han och log.
''well its nice to meet you''sa jag och log.
''do you mind if i sit down?''frågade han och pekade mot stolen mitt imot mig.
'' no ofcourse not sit down''sa jag och log. han var verkligen snygg de där bruna håret och de där mystiska gröna ögon var så vad ska man kalla det hänförande.
''so whats your story Caroline Forbes?''frågade han och flina.
''My story?''sa jag och skrattade.
''oh you know where you from and stuff?''sa han och vi båda skrattade.
'' oh right, well i'm from New York and i live um lived there with my mum''sa jag och ryckte på axlarna.
''why did you move?''frågade han mig men fick sedan ett oroligt ansiktsutryck när han märkte min reaktion.
mina ögon var blanka och jag svalde hårt.
'' oh you don't have to tell me''sa han snabbt.
''no its okay, she died a few days ago''sa jag.
''oh i'm sorry''sa han.
''it's okay''sa jag och lyckades få fram ett leende.
''well tell me something else about you any sports? hobbys?''sa han sedan och log och bytte samtalsämne.
''well i love shopping if that counts''sa jag och vi båda skrattade.
'' Honney lunch is-''började min pappa när han sedan såg Stefan.
''oh hello stefan''sa han.
'' hello mr Forbes''sa han.
'' honney its time for lunch''sa han.
''okey i'll be right there''sa jag och han gav stefan en blick innan han gick in.
'' well i better get going i'll se you around''sa han och log.
''yeah bye''sa jag och han gick över vägen till sitt hus.
jag gick in och möttes av min pappa som stod kvar i hallen.
'' i don't want you talking to that boy''sa han.
''what why he's super nice''sa jag chockat.
'' he means truble''sa han allvarligt.
jag himmlade med ögonen och trängde mig förbi honom han hade varit ute ur mitt liv i 3 år vad får honom att tro att han har rätten att bestämma vem jag pratar med? jag gillade stefan han var trevlig och vadå trubel? han verkade inte vara nå trubel alls.
jag satt mig vid matbordet och åt upp lunchen dom serverade sedan ursäktade jag mig och gick upp på mitt rum.
resten av dagen gick förbi ganska snabbt jag försökte lösa hur jag skulle sortera mina kläder och fixade om lite i rummet. Sedan strax vid 10 somnade jag utav utmattning då jag sovit dåligt enda sedan min mamma dog.
Kommentarer
Trackback
