mymadeupnovels

Tiden gick och jag och Eathan hade nu varit tillsammans i 3 månader.

Klockan hade börjat närma sig 5 på lördagsmorgonen och vi satt fortfarande i gläntan och höll om varandra.

''Så nu när vi varit tillsammans i 3 månader kan vi inte berätta då?''sa Eathan.

'' Eathan det går inte''sa jag och ställde mig upp.

''varför inte vad är det du är rädd för?''sa han lite argt.

''att förlora dig''sa jag och vände mig om och började gå bort mot mitt hus.

'' vadå förlora mig varför skulle du göra det?''sa han.

''du skulle aldrig förstå.''sa jag och nu var vi nästan utanför min bakdörr.

'' få mig att förstå då!''sa han nästan argt.

''alli?''hörde jag min bror säga medans han öppnade bakdörren.

då kysste Eathan mig.

jag kände hur hela jag frös till is.

''Alli''hörde jag min brors röst säga argt.

jag puttade Eathan ifrån mig kanske nästan för hårt så han flög bakot och ramlade nästan.

Jason kom ner till mig och tog tag i min arm.

''du vet inte vad du precis har gjort''sa jag och så drog Jason med mig in.

'' alli vad fan tänker du med han är männsika! hur länge har det här hållt på''sa han argt och slängde ner mig i soffan.

'' 3 månader''sa jag och kände hur jag fick en klump i magen.

''3 månader!''sa han argt.

''du måste avsluta det ikväll förstår du det du vill väll inte att han ska dö pågrund av dig''sa han och jag kände hur tårarna börja rinna ner för mina kinder och jag nickade.

jag kände hur min mobil vibbrerade det var Eathan som ringde jag svarade.

'' hallå?''sa jag.

'' Alison förlåt jag menade aldrig-''var allt han hann att säga.

''möt mig vid gläntan om 5 minuter''sa jag och la på.

min bror la sin hand tröstande på min axel men jag stötte bort den och gick mot gläntan jag brydde mig inte om att tårka bort tårarna som som runnit ner för mina kinder.

jag gick till gläntan och strax där efter kom Eathan.

''Alli''sa han och gick fram till mig men jag backade.

han kollade sårat på mig.

''Eathan jag är så ledsen''sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder.

''ledsen för vadå?''sa han rädd.

'' Det är över vi kan inte vara med varandra''sa jag och det kändes som om mitt hjärta hade gått sönder i tusen bitar.

''va? varför är det din bror som säger det jag kan prata med din bror-''började han.

'' nej det är värre än så''sa jag.

'' vad är det då varför kan vi inte vara tillsammans''sa han sårat.

'' det är för farligt dom kommer döda dig om dom får reda på det''sa jag.

''vilka är dom?''sa han.

''det kan jag inte säga''sa jag ledset.

han gick ett steg närmare mig och la sin hand vid min kind och jag såg hur han fick tårar i ögonen.

'' men jag älskar dig''sa han och det kändes som ett slag i maget och en kniv i hjärtat jag älskade honom så otroligt mycket.

jag tog bort hans hand.

''Älskar inte du mig?''sa han och tårar började rinna ner för hans kiner.

det kändes outhärligt det gjorde ont i hela kroppen att se honom såhär jag ville skrika att jag älskade honom med men istället sa jag.

'' om du verkligen älskar mig kommer du hålla dig borta ifrån mig''sa jag och spang raka vägen hem.

''alli!''hörde jag honom ropa efter mig.

'' nå?''sa min bror när jag kom in.

jag kollade upp mot honom med tårar forsandes ner för mina kinder.

''det är över, nöjd nu?''sa jag och sprang upp på mitt rum och slängde mig på sängen och grät.

det knackade på dörren.

''gå härifrån!'skrek jag.

''Alli''hörde jag min bror säga när han kom in.

'' Jag sa gå härifrån!''sa jag och kastade en lampa mot honom.

den åkte rakt in i väggen och krossades i flera miljoner delar.

han kollade sårat mot mig och gick sedan.

jag stängde ögonen och ville aldrig vakna igen.

jag låg där och grät i flera timmar och sedan sprang jag till skogen för att vara helt själv.

jag satt mig vid min och Eathans dunge i skogen och alla våra minnen spelades upp i mitt huve jag grät allt mer och mer och det började regna.

jag fick ett sms.

-alla det andra tjejerna är påväg över vill du också komma?:)- det var från spencer.

jag svarade inte utan reste mig bara upp och började sakta gå mot spencers hus jag sket fullständigt i att jag grät eller hur jag såg ut.

när jag kom dit var de andra tjejernas bilar redan där.

jag plingade på dörren och spencer öppnade.

''alli är du okej!''sa hon chockat.

jag bara skakade på huvudet och kände hur tårarna rann ner ännu mer.

hon tog tagi min hand och drog med mig in och gav mig en handuk sedan gick vi in till dom andra tjejerna alla var där förutom mona.

''Alli vad har hänt?''sa de chockat.

'' ni vet min pojkvän?''sa jag.

''din hemliga pojkvän som vi inte fick veta namnet på ja?''sa spencer.

'' det är över''sa jag och kände hur jag grät ännumer.

''va vad hände?''frågade aria chockat.

'' min bror fick veta det''sa jag.

''kan vi få veta vem han är nudå?''frågade hanna..

jag skakade på huvudet.

''varför inte?''sa emily.

''för om jag berättade skulle ni hata mig speciellt du Em, ni skulle hata mig för att inte berättat och du skulle hata mig för att det är han''sa jag gråtandes.

'' nejdå vi lovar''sa Emily och de andra nickade på huvudet.

jag tvekade men sa sedan.

''din bror Eathan''sa jag och de andra kollade chockat på mig.

''åh snälla börja inte hata mig ni också!''sa jag gråtandes.

''nej vi lovar det kom bara som en chock''sa aria.

'' är det derför han var så ledsen när han kom hem''sa Emily.

jag började gråta ännumera.

'' kan jag sova här?¨''frågade jag sedan.

''självklart''sa spencer.

jag fick låna lite kläder av spencer och sedan kollade vi på nån film som gick på tven jag kände inte för att prata så mycket mer.

sedan efter vi hade ätit var dom andra trötta så vi skulle lägga oss klockan var redan 12 på natten.

jag satt och tänkte länge den natten.